It ain’t sweet without the Sour

Äntligen är det officiellt!

Sweet dumpade allt som gjorde det till ett respekterat märke, det vill säga teamet, team-manager, och filmare som nu har gått ihop och startat Sour skateboards.  Dom har även plockat upp Abbe Nyberg på teamet, och med nytt HQ i Barcelona och första video runt hörnet så ser det mycket lovande ut.
Jävligt kul för alla som har kämpat med Sweet att nu få släppa tidgare kommerciella kompromisser och fokusera på grym skateboardåkning.

Stort grattis!

Läs mer i den här intervjun med EJP och Bjerten från Kingpin.

“The sour solution” teaser from Sour solution on Vimeo.

Mentally InShane

Ja, vafan ska man säga om en del som börjar med backside nollie heelflip utför Wallenberg fyran?

Trots hans overkliga förmåga på brädan har jag faktiskt lite svårt för Shane O’neill.
Hans stil är en blanding av uttryckslös robot och en plattfot Love Eneroth, vilket såklart är mest negativt men stundtals riktigt smarrigt när hans perfektion träffar rätt.

Problemet för mig är att vissa av hans trick är lite för krångliga och tekniska för att se bra ut vilket påminner mig om tech-eran runt 91-92 (men när man kan göra i princip vad man vill så har jag viss förståelse för att det blir svårt att hålla sig till “basics”).
Får samma känsla som när Marc Johnsson eller Guy Mariano gör nåt över-tech trick bara för att dom kan, men som får stilbarometern att sänkas till Rodney Mullen nivå.
Inget ont om Mullen men han blev inte en legend på grund av stil, och eftersom #stylematters som det brukar uttryckas på webben så tycker jag det är lite synd att han blandar in manual-combos, dubbelflippar, och röriga flip-outs. Sen är han även insyltad i StreetLeauge/Berrics/Energidrycksindustrin vilket oftast får mig att må illa.

Hursomhelst så gör Shane sjukt mycket bra grejer och jag blir på någon nivå ändå imponerad av dom få trick i den här delen som inte faller mig personligen i smaken. Typ som med jonglering eller golf.

Mighty footy

Som de flesta tycker jag att Gino Iannucci har hyfsat smooth stil och det mesta han släppt är legendariskt, men för att vara helt ärlig så är gamla andrahandsklipp inte alltid så exhalterande trots att det är osläppt Gino footy från 90-talet vi snackar om här. Sista tricket är dock i en klass för sig och enligt mig hamnar det på topplistan av allt Gino bjudit på genom åren.

Det måste varit runt 97/98 tänker jag eftersom han och Guy har samma look som i “Chocolate Tour” (-99) så jag fattar inte varför det aldrig kom med i delen. Socrates kanske störde sig på solbländningen eller var det kanske filmarbeef med nån annan?

På tal om filmarbeef går det rykten om att Marc Johnsson filmat en hel del med Tiltmode gänget som Ty Evans satte stopp för att släppa. Det sägs att Mike Carroll håller på materialet men även att det kan ha raderats/spelats över. Oh well, time will tell..