Hipster jump

Jag är väldigt kluven när det kommer till Eli Reed. Han skatar inte särskilt snyggt, snabbt eller kraftfullt. Han snor Jason Dills munderingar och Brian Youngs låtar, men trots det tycker jag att delen var ganska bra. Ett par schyssta 360-flips, en nollie fs crooks to fakie på ett rör och lite Quim Cardona får mig att lyfta på hatten och önska honom bättre lycka med Organika än som We-aktivist.

Jake Johnson vs Jake Johnson

Nu har Jake Johnsons Static-del legat ute ett par dagar och hypen torde vara hetare än pannan på en solsvedd svennepappa vid gasolgrillen. Och visst är det en sjujäkla skatepart Jake har totat ihop, det kan ingen neka till. MEN! Som självutnämnd europaclaimer av Jake J för några år sedan känner jag pliktens udd i min rygg att leverera en dos högst subjektiv kritik. I jämförelse med JJ’s  genombrottspart i Mind Field är detta inte ett fall framåt.

Nu är detta bakåtstappel inte något att överraskas av. Mind Field-parten är det närmaste en felfri och tidlös skatepart det går att komma: trick, spots, redigering, musik och Jakes stora stil kommer aldrig att bli dåligt i jämförelse med något och att toppa det efter en allvarlig knäskada är ingen lätt uppgift.

Men något dylikt har aldrig stoppat t ex Eric Koston eller Daewon Song. De har jobbat på efter sin egen melodi och inte låtit den egna höga nivån skrämma dem till en radikal förändring åt det simplare hållet inför nästa part.

För det är den tydliga förenklingen av åkningen som inte faller mig i smaken. I Mind Field blandar Jake in ett par råa wallrides och wallies bland sina switchflip nosegrinds, backside nollieflips och delikata manuals och resultatet blir förtrollande. Fem år senare har Jake vänt på dessa proportioner och i djungeln av wallies, slappies, polejams, no-complies och wallrides glimtar en shove-it heel, en bs nollie fakie 50-50, en halvdan halfcab frontside bluntslide, en tung kickflip och allmän glappighet och resultatet blir jämförelsevis trist – men det är säkert mer likeable i bakåtsträvandets år 2014. Eller vad tycker ni?

Jake Johnson “Mind Field” 2009

Jake Johnson “Static IV” 2014

Ripper’s Choice – Tomas Olsson

På grund av anledningar men även omständigheter var det tills för ett par veckor sedan ganska många år sedan jag träffade Tjompa. Nuförtiden huserar han mest på Irland där han surfar och skatar minirampen utanför sitt nystartade vandrarhem Epic Skate & Surf Hostel. Men nu dök han alltså upp för en släktings dop och han ville givetvis inget annat än att skata, så det gjorde vi. Inget, eller väldigt lite, hade förändrats.

Albion

Britterna har alltid haft bra smak när det gäller skateboardåkning och filmredigering enligt mig. Dom första tre Blueprint (R.I.P) filmerna är bland det bästa som gjorts, så jag blev glatt överaskad när jag snubblade över “Albion“. Den är producerad av Ryan Gray, Kevin Parrott & Morph, vilket inte säger mig mycket men dom verkar va down med de flesta i UK-scenen. Fulla delar levereras av några relativt okända namn, men gör en inte besviken då det mesta är grymt ripp på rugged UK-spots. En hel drös rippers man känner igen dyker också upp med nytt material. Däribland gobitar från Danny Wainright, Mark Baines, Paul Shier, Chewy Cannon, Gonz, Danny Brady, och även Sveriges egna Jugga & Nando. Tom Penny‘s slick är ju inte va de en gång var, men ändå kul att se honom göra sin grej. Allt som allt är det här den bästa skatefilmen jag sett på länge!

Rigor Rippus: De 5 stelaste skateproffsen

“Dom där jänkarna har mycket lägre åkstil än du” Nyss hemkommen från ett av sina evinnerliga träningspass hade min pappa ofrivilligt smugit sig på mig när jag satt och tittade på Shackle Me Not och trots att han knappt sett mig åka skateboard kunde han göra denna korrekta iakttagelse. Sedan slank han ner i källaren för att stränga tennisracketar eller dylikt och kvar satt jag och kvar satt också den dolk pappa precis stuckit mellan mina skulderblad. Då för 25 år sedan kunde jag ignorera det men detta stickvapen av sanning, att jag åker skateboard alldeles för upprätt, har trängt djupare in i mig ända sedan dess och idag är jag medveten om att skateboard inte kan åkas varken bra eller vackert om en inte orkar böja på benen ordentligt.

Genom våra egna brister känner vi igen andra och jag tar mig härmed friheten att peka ut några av dem som jag tycker är i klass med mig själv eller värre vad gäller detta stelhetens handikapp. Här kommer några av de som lyckats stolpa sig ända in i skateboardvärldens finrum:

5: Josh Beagle

josh beagle stiffest skaters

Josh Beagle är den mest respekterade skataren på denna lista. Han körde för det ursrungliga och ascoola Foundation och jag och Nicke Svensson studerade parten nedan flitigt sommaren 1991 (jag tror att Nicke hade den enda kopian i Sverige). När denna part släpptes kunde Josh på allvar mäta sig med tidens stora namn, men han blev aldrig ett av dessa. Josh Beagle har ett gäng NBD’s under sitt bälte som t ex backside smithgrind backside 180, hardflip 5-0, frontside 5-0 360 flip out, backside 5-0 backside kickflip out men han var också i nära samarbete med Heath Kirchart en av de stora pionjärerna inom modern handrailskating med tailslides och grejer på rails längre än fyra steg. Så vad om Josh Beagles stil? Faktum är att Josh Beagle skatar sviiiincoolt, han får bara det där spettet uppkört i ryggen efter vissa landningar. Egentligen känns det fel att ha honom på denna föga smickrande lista, men han visar att stil inte behöver vara genomsmooth bara den är personlig. Josh Beagle rules.

Josh Beagle i “The Magic F” 1991

4. Brennand Schoeffel

brennand schoffel stiffest skaters

Jag är osäker på om Brennand Schoeffel någonsin fick en brädmodell och det ska ju bara vara proffs på denna lista men vaddå, det vi gillade med Brennand Schoeffel var att han var del av Matt Hensleys coola Linda Vista-gäng. Men någon Hensley- eller Ortega-fason blev det aldrig på stackars Brennands åkning. Brennand Schoeffel plågades av två varianter av Rigor Rippus: dels en alldeles för strakbent grundposition (se bilden ovan) men också en åkomma som jag själv anser mig drabbas av emellanåt nämligen fuskhuket (se bild nedan);

fuskhuket

fuskhuket

när inte lår- och bålmuskulaturen klarar att sänka tyngdpunkten till ett vackert och funktionellt läge hoppas sådana som jag och Brennand att detta ska kunna kompenseras med en ordentligt framåtlutad överkropp där huvudet hamnar någonstans framför brädans nos. Detta kan av ett otränat öga förväxlas med det coola och explosiva överkroppshuk som just Hensley men även Anthony Pappalardo stoltserar med, men fuskhuket ser faktiskt helt bedrövligt ut. Det är så illa att jag även måste lägga upp mitt absoluta favoritexempel på denna fulstil, nämligen en okänd skatare vars oerhörda uppladdning för ett handrailstunt råkade komma med i Jimmy Acosta och Butch Sterbins del i Speed Freaks:

fuskhuket deluxe

fuskhuket deluxe

Brennand Schoeffel i “A Soldier’s Story” 1990

3. Pat Washington

pat washington stiffest skaters

Självklart gillar jag Pat Washington och i mitt fall är det nog en igenkänningsgrej. Jag tror att vi är ungefär lika urgamla, vi är långsmala, vi vägrar ge upp hoppet om att det ska lossna för oss en dag och vi är båda två riktigt dåliga knäböjare. Pat är ju mycket smooth med ett fint kroppspråk, flinka fötter och ofta mjuka landningar. Men han har samma problem som jag, nämligen det minimala knäböjet inför tricken. Att inte böja på benen blev ju något av en trend kring 1995, ofrivilligt och oförtjänt startad av bl a Gino Iannucci. Ginos genialitet och förmåga att få ursvåra trick att se väldigt enkla ut förväxlades av många med att man inte skulla böja knä inför tricken. Det hela blev inte bra alls och jag minns hur t o m Andreas Engelkes ca 2004 utbrast “Vad fan, den här inte-ta-i-grejen från 95 har ju pajat allt. Jag måste börja böja på benen“. Jag lever kvar i samma villfarelse; skräcken att min skating ska se tung ut om jag böjer mig för mycket innan tricken, och det har tagit lång tid för mig att inse att det ju är helt tvärtom. Det är när jag väl böjer mig ordentligt som det inte ser lika illa ut.

Pat Washington i “Tantrum”

2. Felix Arguelles

felix arguelles stiffest skaters 3felix arguelles stiffest skaters 5felix arguelles stiffest skaters 2felix arguelles stiffest skaters

Stelix Argusteles, den stelaste av de stela. Stel som fryst spaghetti. Stel som plastreglagen på en bil från 70-talet. Med gracen hos en skiffermonolit har han välsignat alla oss andra pinnbenta stackare. Vi är inte stelast, det är Felix som är stelast. Jag må vara fördomsfull men av Felix Arguelles sätt att klä sig och vårda sitt hår att döma skulle jag tro att han gärna vill titulera sig som “suave“, vilket bekräftar tesen att alla människor vill vara precis vad de inte är. För suave betyder elegant och Felix Arguelles är den minst eleganta av alla professionella skateboardåkare någonsin. Han är stel, oföljsam och orytmisk och han är det innan, under och efter varje trick. Han är ett fenomen och jag älskar honom. Skateboard är inte hans grej men han älskar skateboard av hela sitt hjärta och sådana förhållanden är jag försvarslös mot. Heja Stelix.

Felix Arguelles i “Genesis” 1997

1.?

Nummer ett på listan överlåter jag åt er läsare att utnämna. Så fram med det nu, vem är ditt älsklingsspett?

wicked hahd soup

Orchard skate shop i Boston har släppt den nya filmen “Stone Soup” som helt klart är värd att spana in. Precis som alla legitima skatebutiker består teamet av mycket locals, men även familjära namn som Joey Pepper, Jerry Fowler, Alexis Sablone, Jahmal Williams och Steve Durante. Jamie Thomas, Jake Johnson och en handfull gäst-pros dyker också upp under filmens gång. New Hampshire rippern Eric Dasaro var ingen jag hade koll på sen tidigare men han gjorde sig riktigt välförtjänt av curtains delen!

Cass McClassics

Ingen nyhet för alla inbitna Cass McCombs fans antar jag, men när jag stötte på den här videon som är regiserad av Patrick O’dell blev jag riktigt stokad. Smakfull blandning av gamla klassiska grejer hela vägen till nutida Dylan swag. Låten är ju inte fy skam den heller.

Skater Dater

Nu har det stått still ett tag på Ripper’s. Kan ha berott på tidsbrist eller att man helt enkelt ledsnar på att hatta sig igenom mängder av själlösa reklamklipp utan att hitta nåt som är värt att lyfta fram. Jo, jag har sett den nya Passport delen, och det var väl helt ok men inte så mycket att hetsa upp sig över enligt mig. Har jag missat nåt annat? Jag hoppas det, så tipsa gärna men tills dess så börjar söka efter kärlek från andra änden.

Sabotage 4 på gång

Jag är inte mycket för teasers men den här går an. Sabotage-gänget vet hur man gör skatefim, nu är man lagom teasad och sjukt sugen på att se deras nya!

Insamlingen till filmen kan du stötta med några spänn via denna länk. Jag vågar lova att du inte kommer att bli besviken.

Lines i Karlskoga

Inled helgen med att kolla in hur smarrigt det blev när fyra Örebrorippers drog till Karlskoga för att filma på en DIY-yta. Sebbe, Dennis och John med Fritte bakom kameran, sjukt bra!