Suktad jag förs genom stan

En vän frågade mig nyligen ”Dom här Axel Lindqvist, Carellarna, Vilbur och dom, är det inte den första roliga skategenerationen sedan ”Gossar små” (Johan Florell, Mika Edin, Ola Löwbeer och Daniel Spängs)?” Jag tänkte efter i fyra sekunder och kom sedan med det nyanserade svaret ”Ja”. För även om det kommit och gått många duktiga skatare de senaste 10 så var det länge sedan det dök upp en grupp med rippers så tight att varje individs inspiration och skicklighet gnuggas av och överförs till samtliga enheter så att den där gränslösa utvecklingen sätter igång. Igång är den nu sedan länge och den har har aldrig fångats på ett bättre sätt än i William Engströms nya Capitol Stroll.

capitol stroll

Carl Mårtensson härstammar från Eric Dressen, uppbyggd från grunden av samma rastlösa DNA-strängar via allt sällsyntare led som Chewie Cannon. Carl blir inte klar. Carl vill vidare och bort för mer. Det gör att jag vill skata själv, mer och bort, och därför tittar jag på Carl.

David Jakinda är inte alls rastlös, snarare löst rastad i såväl tunnelbanan som på de bästa plazorna i norrort. David Jakinda har inga naturliga fiender, varken bland människor eller bland skateboardterräng eller bland skateboardtrick eller bland människor.

Jonathan Carelles lilla del spretar späckad med praktfullt påhittiga manövrar och till skillnad från övriga skatare i den här filmen är det svårt att svara på hur det kommer att se ut nästa år. Kapaciteten är faktiskt fortfarande okänd och det tänker jag passa på att njuta av.

Axel Lindqvists skating faller däremot som ett fullmoget päron rakt ner i William Engströms bolstrade redigeringskorg. Smak och näring från skalet till kärnhusets mitt. Frukt kan man inte äta för mycket av.

Vilbur Fritzon är uppfödd med andra influenser och rör sig därmed på ett för sin generation högst ovanligt sätt. Fötterna gosar griptape annorlunda och blicken är fästad någon annanstans. Vilbur tycker att han själv är en medioker skatare. Jag tycker att han ska fortsatta ha fel för det blir så rätt.

Martin Sandberg visar allt. Full frontal skateglädje slår äntligen ut i skicklighetens blom och det är svårt att se vart detta slutligen ska bära. Martins aktion är en lektion jag aldrig kommer att kunna lära mig. Hur kan man bara ta för sig på det där viset?

Alexander Carelle och Jesper Lind avslutar filmen Carroll/Howard-style tillsammans och det gör de med den äran. En dammig och en glansig på väg mot samma mål. Den dynamiska duon löser storstadsproblem vi inte visste fanns och jag ser redan fram emot nästa gång de hamnar i trubbel.

Om jag ska våga mig på att analysera varför jag och många fallit så hårt för Capitol Stroll så finns nog svaret i filmens titel. Jag tror nämligen att William inte har kämpat lika frenetiskt för att få ihop fullängdsdelar med allt obligatoriskt åt alla som i förra årets All Talk, No Treasure. Och när man istället strosar omkring och tager vad man hittar så är det lättare att slappna av när ingredienserna till slut ska röras samman och resultatet blir lättare att ta in. Många delar är nämligen alldeles för korta med dagens mått mätt och därmed alldeles perfekt långa med mina mått mätt. En skatedel ska för min del sluta precis när man börjat känna att det här är ju skitbra. Jag vill inte känna mig tvångsmatad med bevisföring över hur jävla grym någon skatare är. Jag vill känna en retning och en lockelse, jag vill undra och inte få en massa svar. Och det är precis vad William Engström lyckats med att inte ge oss här: jag vill ha mer film men får inte mer film så jag får gå ut och skata själv istället. Bättre betyg kan jag inte ge.

Lucia – Simon Karlsson

All terrain-maskinen Simon Karlsson påminner mig lite om pro’s förr som va lika bra på att skata ramp och street. Många legendariska street proffs har en stabil rampgrund (Penny, Carroll, Ali, osv.) vilket inte verkar vara lika vanligt längre så det är riktigt kul att se Simon utvecklas mer inom street.

Han knep första platsen i miniramps-jamet utan några större problem och nådde nästa hela vägen till toppen i streeten också. Tyvärr har vi inget ramp-footy men Sean Scantlebury filmade båda finalåken som ni kan peepa nedan.

Simon Karlsson – Lucia Classics 2014 final (both runs). from Ripper’s Choice on Vimeo.

Håll drömmen vid liv

För ett par dagar sedan kom jag via Nike SB Australiens instagram in på Grant Taylors profil och plötsligt fick jag full koll på att hans flickväns mamma gifte sig, att Grants gammelmormor fyllde år och att hans mamma gillade kaniner och katter.

Det kändes lite skumt att få veta att Grant som i mitt huvud sover i sovsäck året runt och som borstar tänderna med tuggtobak som sköljs med Miller High Life i själva verket ställer upp på general-löjliga selfes och gulligull-facetimes med sin partner. Att en person som jag trodde blev utslängd hemifrån vid 15års ålder och som älskade Freedom Fries och att skjuta hagelgevär på fyllan när sanningen kom fram hade en alldeles utmärkt relation till sin familj och till och med ägde en kavaj.

Genom att med pekfingret smeka din telefon ett par enkla gånger kan du få reda på betydligt mer information än du vill ha, om du frågar mig. Jag älskar till exempel Lavar Mcbride men vill inte veta om han pussas med sin partner eller lagar jordens godaste risotto. I mitt huvud är han för evigt världens coolaste 15åring och det är så vill jag ha det. Ju mindre man vet om sina idoler desto bättre egentligen. Man måste ju få gissa och undra lite också, utan att någonsin få veta. Framför allt måste man ju få fortsätta tro att personen är exakt så cool som man vill att den ska vara och inte bankas tillbaka till verkligheten med nån jävla selfie eller att personen tänker rösta på ett parti med rötter i nazismen eller nåt.

Bara någon dag efter att jag lurkade runt på Grants instagram så läste jag denna text på musiksidan pitchfork.com och blev då peppad på att skriva detta inlägg. Är du intresserad av sociala medier och hur det påverkar hur vi ser på våra idoler så tycker jag att du ska läsa den.

 

IMG_1506.PNGIMG_1508.PNG

IMG_1509.PNG

IMG_1507.PNG

Up North Trip

Long Island New York-företaget Northern Company är en relativt ny aktör på den ständigt svajande skateboardmarknaden och de sköter sig helt ok tycker jag. Framtoningen är ibland lite väl vit, man, skägg, beanie, flanellskjorta och sailor jerry tattoos, lovin’ that delta blues för min smak kanske men denna San Francisco Treat var helt och hållet en riktig treat!

En annan klassisk Up North Trip.

 

Lucia Stroll – Jakinda

Att David Jakinda är en av Sveriges hetaste up-and-comers har väl ingen missat. I helgen solifidierade han sitt namn dubbelt upp med stabila åk under hela helgens Lucia Classics tävling som tog honom till en 3:e plats, och om det inte vore nog så hade han en riktigt smooth del i Capitol Stroll som premiärvisades av William Engström efter tävlingen!

Checka Davids två fullständiga finalåk som filmades av Sean Scantlebury, och en liten Capitol Stroll teaser som jag bootleggade från premiären nedan.

CS Jakinda teaser

Da Beat

Det råder ju inga som helst tvivel kring huruvida Jamal Smith är en ruler. I detta klipp kan du se honom gå lös på FDR och beatet är nästan lika smarrigt som stilen så jag fick känslan av att det var fredag på en helt vanlig onsdag. Tack Jamal!

Stay Classy Lucia Classics

För ovanlighetens skull så bjuder vi på lite tävlingscoverage från helgens Lucia Classics  som tar plats i Stockholm Skatepark över helgen.

Jag var där under kvalet och filmade lite av rippet men missade även massa då det tyvärr är omöjligt att få med allt när fyra pers kör samtidigt. Jag fick även reda på att jag själv tillsammans med Mika Edin och Foppa är direktkvalade eftersom vi har vunnit tidigare Lucia-tävlingar. I mitt fall så handlare det om ganska långt tidigare. Första Lucia Classics för att vara exakt (ja, även den första hette “Classics” av nån ologisk anledning). Får se om jag känner peppen imorn, men med nyopererad handled och motstånd som är runt 20-år snärtigare så är jag nog inget större hot för grabbarna som gick vidare till semi (resultatlista längre ner).

Filmning och redigering är ganska käpprätt så ni får ta det för vad det är..
Imorn blir det final, och glöm inte dra till Scandic Malmen kl 21:00 för premiär på William Engströms nya fullängdare “Capitol Stroll”.

Lucia Classics Kval 2014 from Ripper’s Choice on Vimeo.

1. David Jakinda
2. Rasmus Salcin
3. Ville Rockäng
4. Simon Karlsson
5. Alex Carelle
6. Casper Södertröm
7. Willam Forsberg
8. Simon Hallberg
9. Jakob Stein
10. Martin Sandberg
11. Vilbur Fritzon
12. Eric Hedberg
13. Joel Gunnarsson
14. Daniel Grönwall
15. Carl Mårtensson
16. Jonathan Carelle
17. Axel Lindquist
18. Gustav Eriksson
19. Mats Johansson
20. Erik Johnsson
21. Gustav Malmqvist
22. Alex Elfving
23. Ulph Andersson
24. Filip Ed
25. Alve Tyrberg
26. William Hall
27. Gabbe Viking
28. Jesper Lind
29. Rasmus Petersson

Vandals In Motion

Jag har ingen aning om vad VIM Athletics egentligen är för gäng men rätt upp min alley är dom iallafall. Gunes Özdogans kompis Alex “Secret Basement” Marco är det som har gjort filmen och jag måste säga att de lyckades betydligt bättre än Flip Skateboards med att ordna ett exklusivt soundtrack till åkningen. Satan vad kasst det blev i Extremely Sorry när den där Baron skulle göra unika låtar till varje åkare.

 

Lawyer Up

Säg vad ni vill om den här snubbens munderingar och trademark fist bumps men rippa gör han. Lite overkill på tech-fronten i vissa fall (360flip front board?) men fs flip fakie 5-0 revert och 360-flip nosegrind på picnic-bord är ändå sjukt imponerande. Han inkräktar till och med på Puigs trademarks!

Money’s growing like grass with the Mass Appeal

Fred Gall tänker tillbaka på tider som flytt i denna intervju med Mass Appeal så har du en liten stund över bör du ta dig en titt. Rapparen Nas har sedan en tid tagit över den stundtals briljanta tidningen Mass Appeal och jag hoppas att han omedelbart återinför artikelserien Fight Club eller var den hette där artister berättar om olika bråkupplevelser. Min favorit är när Lil Wayne berättar om hur han i sin ungdom fick stryk av en storvuxen tysk utbytesstudent. Kan tänka mig att den tysken helt orättvist blir festens mytoman när han berättar den historien. Men nog om Weezy och Helmut(?) lyssna nu på Fred Gall istället: